Jag.

idag är det ett år sedan hon försvann och igår blev jag påmind när hittade jag ett par bilder från ett av mina kalas genom tiderna.. och där satt hon, momma, glad och levande bland oss vid köksbordet och fikade.. man är nära till tårar varje gång något sånt dyker upp, något minne.

det spelar ingen roll att det gått ett år, jag förväntar mig fortfarande att hon sitter där på sin stol i köket varje gång jag hälsar på moffan.. saknaden är fortfarande stor och jag tvivlar på att den kommer att bli mindre, älskade älskade momma!