det var bättre förr..
för många år sedan.. när jag och manshataren (som för övrigt numera är tillsammans med en man och väntar en liten (!!!!!!)) jobbade med varandra hemmavid så hade vi stående vinkvällar. vi kallade det för fredagsvin. fredagsvin är något jag saknar, för på såna kvällar så bullade vi upp med varsin flaska vin (för vi drack ju rött respektive vitt, jag rött och hon vitt), en påse med less fat chips och väntade ivrigt på idol. vad gör jag en fredag som denna? jag ringer mamma, inser att hon har alla syrrans kids på besök.. att dom bullat upp med chips.. mamma och åke dricker säkert ett glas vin (eller åke dricker nog öl).. sen vankas det idol. platserna det här händer är i sollefteå med omnejd, stockholm verkar inte riktigt ha samma mentalitet som vi har där uppe. så vad gör jag då? jo.. jag dricker vin, äter inte chips utan hämtmat och tror mig vänta på idol (som inte är samma om man ser det själv).. yay!
man får se det positivt, mordondagen har bättre planer än ensamhet med en flaska vin.. planen då är tresamhet, en flaska gin och två flaskor vin och trevlig middag. det ser jag fram emot. men gud så jag saknar vårt fredagsvin, jag hoppas jag får uppleva det igen!
man får se det positivt, mordondagen har bättre planer än ensamhet med en flaska vin.. planen då är tresamhet, en flaska gin och två flaskor vin och trevlig middag. det ser jag fram emot. men gud så jag saknar vårt fredagsvin, jag hoppas jag får uppleva det igen!
hoppas ni får en fin fredagskväll med vin, vänner och idol!
söndagsfrukost
sitter och knaprar på mitt hemmabakta bröd, dricker kaffe, juice och läser horoskop på veckorevyn.. veckorevyn kanske inte är den optimala sidan att hänga på när man är i min ålder men hamnade där pga en studie om syskon. hur som så tyckte jag inte att artikeln framhävde vad studien egentligen sa så jag rullade vidare till horoskopsidorna. läste horoskopet för denna månad och insåg att yippie (!) mitten av november är fortfarande kvar, det är tydligen då det ska komma någon form av romans i mitt liv. det ser jag fram emot! men.. under horoskopet så fanns en länk till "mer om fiskarna" så jag tryckte såklart på den (jag måste väl erkänna mig som en horoskopnörd) och hamnade på en sida där kvinnan som skriver horoskopen förklarar sin syn av fisken. jag måste säga att det var en bra beskrivning men jag fastnade för det sista i texten..
"Samtidigt är Fisken en kreativ mästare som har lätt att lära känna de flesta andra, och stort behov av en meningsfull tillvaro. Fisken vill gärna ha djur omkring sig, levande växter eller på andra sätt göra sin vardag till en hyllning till livet. Oavsett hur ytligt det kan se ut i andras ögon så är Fisken ofta djupt fäst vid alla detaljer i sitt liv – oavsett om det är ett löfte från någon, en kort romans, en speciell tröja eller en sten från en semester för länge sedan. Fiskarna är på ett sätt livets mest dedikerade beskyddare, en roll som få andra tecken skulle klara av att bära."
jag blir full i skratt när jag läser det här men till att börja med är ju boris min ögonsten och allt känns faktiskt lite meningslöst när jag inte har honom att komma hem till om kvällarna.. jag har tappat den där kissen som jag kunde diskutera med, ligga och blänga på, tvinga på en kram och ett par pussar, han som fick all min kärlek. men jag ska lösa det så att han också kan få flytta ner hit, hoppas att det inte dröjer allt för länge bara.
vi släpper djurbiten i texten och går vidare till det med detaljer.. för vad vore jag utan detaljerna? jag minns att jag hade svårt att slänga strumpor med fina mönster när jag var liten, det resulterade ofta i att jag klippte ut mönstret och slängde resten av sockan. jag har alltid varit en samlare. om man kollar igenom mina gamla lådor hemma på pappas vind så finns där små fotoalbum där jag satt fast plåster för att jag tyckte om kalle anka-temat. jag har också svårt att sprätta den där vinflaskan jag lovade att dela med en viss person, den står fortfarande orörd och väntar på att hen ska dyka upp (och ni ska veta att jag varit sugen på den många gånger) och jag skickar alltid ett meddelande och gratulerar min tonårsförälskelse och har gjort det i elva år nu. det är dom små fragmenten av allt som hänt och händer som gör livet värt att leva och om det där sms'et får mig att må bra kommer jag fortsätta skicka det tills personen i fråga byter nummer, det bästa är att jag alltid får ett glatt svar tillbaks. så om ni någon gång undrar om det finns någon person i gänget (och jag råkar vara i gänget) som har kvar den där meningslösa lilla lappen från en speciell tillstsällning så är det bara att fråga, har inte jag den så finns en risk att den är borta för evigt.
nu ska jag sluta tänka tillbaks på samlingen min far helst av allt skulle vilja bränna på bål och rymma hemifrån, idag är det nämligen städdag i föreningen och med den hyra jag betalar för att bo här anser jag att jag redan betalt för städhjälp. jag har bestämt mig för att spendera ett par timmar i barkarby, jag hoppas att jag hittar dit!