Jag.

igårkväll när jag borstade tänderna så fick jag den dummaste tanken jag haft på länge. tänk vad vedervärdigt att ha ett liv som tand, få se samma käft i 70 år och få bo på ett ställe där man ständigt är fuktig och genomlida morgonandedräkt, diverse mat och annat trevligt som slinker in i en människas mun under en livstid. jag tänker mig att tanden lite är som ett företag, varje tand alltså. när lönen börjar bli för dålig för det arbete man utför så sänker man skyddsnivån (emaljen börjar förstöras) och ibland händer det att tandens arbetare helt säger upp sig och det bildas ett hål, har man otur så måste tanden bort på grund av dens dåliga skick. man tänker att det är långt mellan personalfesterna där det bjuds på tandtråd, flourtabletter och friskt i form av munskölj, tack och lov så får man både frukost och kvällsfika på jobbet. jobbet btw är dessutom väldigt ofördelaktigt eftersom det upptar hela din tid, iaf vistas man ständigt i arbetsmiljö. osvosv.

 

så om jag nu lyckas implementera detta i mitt tänk, att tanden är en arbetsplats med anställda så kanske jag kan lyckas använda munskölj och tandtråd varje dag för jag ska inte sticka under stolen med att jag är rätt dålig på att använda det kontinuerligt (risken är dock att tänderna blir aningen beroende av dagligt förfriskande).