Jag.

sitter och snurrar runt på facebook i väntan på att andreas ska sluta jobba.. landar på ett foto som någon lagt upp, varpå jag rullar vidare till personerna på fotot och hamnar på en kille hemifrån vilken förlorat två barn vid födseln, hamnar på hans fru (mamman då) och kommer ihåg att hon skrev något om förlossningen och googlar.. hittar det jag letar efter, det jag läst för ett par år sedan och gråtit över och gör det igen.. gråter, så hiimla tragiskt.. det måste vara bland det värsta man kan vara med om, eller kanske det värsta. det har gått snart två år och jag tänker fortfarande på det ibland, känner med familjen. usch och fy, hoppas de har det bra iaf.